bjälke

Svenska

Substantiv

Böjningar av bjälke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bjälke	bjälken	bjälkar	bjälkarna
Genitiv	bjälkes	bjälkens	bjälkars	bjälkarnas

bjälke

1. balk tillverkad av timmerstock

   Sammansättningar: bindbjälke, bjälklag, golvbjälke, hanbjälke, takbjälke, träbjälke, tvärbjälke

2. (heraldik) horisontal linje över vapnet

Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Av fornsvenska biælke, en avljudsform av balk. Jämför danska bjælke, isländska bjálki.

Se även tesaurus: Stöd, Växt

Översättningar

balk

• albanska: tra-ri
• bokmål: bjelke ^(no) m
• danska: bjælke u
• engelska: beam ^(en)
• finska: palkki ^(fi)
• franska: poutre ^(fr) f
• isländska: bjálki ^(is) m
• italienska: trave ^(it) f
• nynorska: bjelke m
• polska: belka ^(pl) f
• portugisiska: viga ^(pt) f
• turkiska: kalas ^(tr)
• tyska: Balken ^(de) m

heraldik

• engelska: fess ^(en)
• franska: fasce ^(fr) f
• italienska: fascia ^(it) f
• polska: pas ^(pl) m
• portugisiska: faixa ^(pt) f
• rumänska: fașă ^(ro)
• spanska: faja ^(es) f
• tyska: Balken ^(de) m