karl
Se även Karl.
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av karl | Singular | Plural | ||||
---|---|---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | ||
Nominativ | karl | karlen, karln1 | karlar | karlarna | ||
Genitiv | karls | karlens, karlns1 | karlars | karlarnas
| ||
|
karl
- uttal: kɑːr
- man, ofta en stark och manlig sådan
- Grabben jobbar som en hel karl.
- Varianter: kall (dialektalt)
- Besläktade ord: käring
- Fraser: vara karl för sin hatt - klara sina åtaganden
- Sammansättningar: dagkarl, fruntimmerskarl, gårdskarl, karlakarl, karlatag, karlhatare, karljägare, karltokig, kraftkarl, kvinnokarl, körkarl, läskarl, månadskarl, riktkarl, struntkarl
- Homofoner: kar
Översättningar
redigeraIsländska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av karl | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | karl | karlinn | karlar | karlarnir |
Ackusativ | karl | karlinn | karla | karlana |
Dativ | karli | karlinum | körlum | körlunum |
Genitiv | karls | karlsins | karla | karlanna |
karl
- Sammansättningar: galdrakarl, karldýr, karlfauskur, karlfugl, karlkyn, karlmannlegur, karlmannsnafn, töfrakarl
- Synonymer: karlmaður
- Antonymer: kona