Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av karlakarl  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ karlakarl karlakarlen, karlakarln1 karlakarlar karlakarlarna
Genitiv karlakarls karlakarlens, karlakarlns1 karlakarlars karlakarlarnas

Not:
  1. talspråkliga former

karlakarl

  1. "riktig" karl; karl som är stark, händig, tuff och/eller dylikt
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan cirka 1755.[1]
    Jämför: dunderkarl, kraftkarl, mannaman (dialektalt)

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "karlakarl"