karlakarl
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av karlakarl | Singular | Plural | ||||
---|---|---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | ||
Nominativ | karlakarl | karlakarlen, karlakarln1 | karlakarlar | karlakarlarna | ||
Genitiv | karlakarls | karlakarlens, karlakarlns1 | karlakarlars | karlakarlarnas
| ||
|
- "riktig" karl; karl som är stark, händig, tuff och/eller dylikt
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan cirka 1755.[1]
- Jämför: dunderkarl, kraftkarl, mannaman (dialektalt)