Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av käring  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ käring käringen käringar käringarna
Genitiv kärings käringens käringars käringarnas

käring

  1. (ibland nedsättande) gammal kvinna
    1899-12-30: Karlstadstidningen:
    Han blev på sin ångbåt ihjälfrågad av en pratsjuk gammal käring.
    Antonymer: gubbe
  2. (idiomatiskt) skämtsamt uttryck om hustru, älskarinna
    Synonymer: fruntimmer, älskling
    Antonymer: gubbe
  3. (mndre brukligt) älskade, ens kära
    Etymologi: Av kär + -ing.
    Jämför: raring
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: kärring (främst förekommande stavningsvariant), källing (dialektalt), keling (orsamål)
Etymologi: Belagt i språket sedan 1316.. Av fornsvenska kærling.[1] Besläktat med fornnordiska kærling, en avledning till karl ("karling", liksom drottning av drott, etc), vilket likt ursprungsordet mist uttalet av L (uttal: kɑːr), därav den moderna stavningen käring. Motsatt förändring förekommer regionalt som keling och källing, etc.
Sammansättningar: käringjävel, påskkäring

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "käring"