käring
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av käring | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | käring | käringen | käringar | käringarna |
Genitiv | kärings | käringens | käringars | käringarnas |
käring
- uttal: ˈɕærɪŋ
- (ibland nedsättande) gammal kvinna
- 1899-12-30: Karlstadstidningen:
- Han blev på sin ångbåt ihjälfrågad av en pratsjuk gammal käring.
- Han blev på sin ångbåt ihjälfrågad av en pratsjuk gammal käring.
- Antonymer: gubbe
- 1899-12-30: Karlstadstidningen:
- (idiomatiskt) skämtsamt uttryck om hustru, älskarinna
- Synonymer: fruntimmer, älskling
- Antonymer: gubbe
- (mndre brukligt) älskade, ens kära
- Varianter: kärring (främst förekommande stavningsvariant), källing (dialektalt), keling (orsamål)
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1316.. Av fornsvenska kærling.[1] Besläktat med fornnordiska kærling, en avledning till karl ("karling", liksom drottning av drott, etc), vilket likt ursprungsordet mist uttalet av L (uttal: kɑːr), därav den moderna stavningen käring. Motsatt förändring förekommer regionalt som keling och källing, etc.
- Sammansättningar: käringjävel, påskkäring