Se även kår och kär.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karet kar karen
Genitiv kars karets kars karens

kar

  1. behållare i varierande storlek för t.ex. vatten, salt
    Etymologi: Belagt i svenskan från slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen) som fornsvenska kar (”kärl, kista”), nära besläktat med svenska kärl, samt danska kar, norska kjer och isländska ker; av fornnordiska ker, med ett gemensamt germanskt ursprung.[1]
    Sammansättningar: badkar, brunnskar, rökelsekar, saltkar, vekkar, öskar
    Homofoner: karl
    Jämför: balja

ÖversättningarRedigera

AlbanskaRedigera

SubstantivRedigera

kar m

  1. penis
    Etymologi: Av balkansk romani kar (”penis”).

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kar 1 Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karen karer karene
Genitiv kars karens karers karenes
Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karet kar kara, karene
Genitiv kars karets kars karas, karenes

kar m [1], n [2]

  1. karl, man
    Sammansättningar: arbeidskar, ungkar, storkar
  2. kar, kärl, behållare
    Sammansättningar: badekar, kokekar, saltkar
  3. stenkista, fundament till bro
    Sammansättningar: brukar
  4. (anatomi) kärl
    Sammansättningar: blodkar

VerbRedigera

kar

  1. böjningsform av kare

BretonskaRedigera

SubstantivRedigera

kar m

  1. släkting

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karret kar karrene
Genitiv kars karrets kars karrenes

kar n

  1. kar, större behållare, kärl
    forbundne kar
    kommunicerande kärl
    Etymologi: Av fornnordiska ker.
    Sammansättningar: drikkekar, guldkar, karklud, lerkar, metalkar, saltkar, stenkar, sølvkar, trækar, vandkar, vaskekar
  2. (anatomi) kärl
    Sammansättningar: blodkar, hjerte-kar-sygdom, karsygdom, lymfekar

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

kar n

  1. kar; kärl, kista, bägare
    Etymologi: Av fornnordiska ker.

KurdiskaRedigera

SubstantivRedigera

kar

  1. arbete

NederländskaRedigera

SubstantivRedigera

kar f

  1. kärra
    Sammansättningar: karrenvracht, ossenkar

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kar 1 Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karen karar karane
Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karet kar kara

kar m [1], n [2]

  1. karl, man
    Sammansättningar: arbeidskar, storkar, ungkar
  2. kar, kärl, behållare
    Sammansättningar: badekar, kokekar, saltkar
  3. stenkista, fundament till bro
    Sammansättningar: brukar
  4. (anatomi) kärl
    Sammansättningar: blodkar

VerbRedigera

kar

  1. böjningsform av kara
  2. böjningsform av kare

RomaniRedigera

SubstantivRedigera

kar m

  1. penis

Tok pisinRedigera

SubstantivRedigera

kar

  1. bil

TurkiskaRedigera

SubstantivRedigera

kar

  1. snö

KällorRedigera

  1. Svenska Akademiens ordbok: "kar", läst 2020-12-14