Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av struntkarl  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ struntkarl struntkarlen, struntkarln1 struntkarlar struntkarlarna
Genitiv struntkarls struntkarlens, struntkarlns1 struntkarlars struntkarlarnas

Not:
  1. talspråkliga former

struntkarl

  1. (nedsättande) liten och mindervärdig mansperson
    1920: Homeros' Odyssée, III, nionde sången (2:a upplagan), Homeros (översatt av Erland Lagerlöf):
    Nu däremot har en liten man, ja en pyssling, en struntkarl, stuckit ut ögat på mig, sedan först han med vin mig bedövat.
    Synonymer: krake, kräk, fån, tölp