Se även -an-, an-, -an, àn, án, ān, ăn, ǎn, ån och än.

SvenskaRedigera

AdverbRedigera

an

  1. (mest i uttryck) mot
    Fraser: an efter, an efter som, av och an, dikt an, illa an
    Homofoner: Ann, ann

PrepositionRedigera

an

  1. (inom bokföring) till
    Homofoner: Ann, ann

VerbpartikelRedigera

an

  1. emot; i riktning mot något
    Sammansättningar: anfalla, anfäkta, angripa, angå, angöra, anhålla, anknyta, ankomma, anlända, anse, ansluta, anslå, anspela, anspänna, ansvara, ansätta
    Fraser: (partikelverb) falla an, gripa sig an, gå an, göra an, hålla an, höra an, knyta an, komma an, koppla an, ligga an, lägga an, slå an, spela an, ta sig an
    Fraser: kom an!, se tiden an
  2. till fullbordan (av förlöpet, handlingen o.d.)
    Sammansättningar: anföra, ange, anordna, anskaffa, anta, anteckna, antända, anvisa
 
Homofoner: Ann, ann

BokmålRedigera

AdverbRedigera

an

  1. an

DanskaRedigera

AdverbRedigera

an

  1. an

EngelskaRedigera

ArtikelRedigera

an (bestämd: the)

  1. en, ett; obestämd artikel, singular
 
Etymologi: Av medelengelska an, av fornengelska ǣn eller ān, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos
Grammatik: Används före ord som uttalas med inledande vokal framför konsonant används a
Besläktade ord: a, one

FranskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av an  Singular Plural
Maskulinum an ans

an m

  1. år
    Synonymer: année

LågskotskaRedigera

KonjunktionRedigera

an

  1. och

NornRedigera

PronomenRedigera

an

  1. han
    Varianter: hann

NynorskaRedigera

AdverbRedigera

an

  1. an

RumäniskaRedigera

SubstantivRedigera

an

  1. år

TyskaRedigera

PrepositionRedigera

an

  1. vid
  2. till
  3. mot
 
Grammatik: An styr dativ när verbet anger befintlighet och ackusativ när det anger rörelse eller riktning. An dem dras oftast samman till am och an das dras oftast samman till ans.
Dieses Thema liegt mir am Herzen.
Detta tema ligger varmt om hjärtat.
Er setzte sich ans Steuer.
Han satte sig bakom ratten.

ÄlvdalskaRedigera

PronomenRedigera

an m

  1. han
  2. man (generiskt pronomen)
  3. den
 
Etymologi: Av fornnordiska hann.
Sammansättningar: an-dar