Se även ar, Ar, är, ār, ár, Ár, àr och ær.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av år  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ år året år åren
Genitiv års årets års årens

år

  1. en tidsenhet som betecknar den tid det tar för jorden att passera ett varv runt solen, vilken delas in i tolv månader och består av 365 eller 366 dygn, i genomsnitt c:a 365,25 dygn
    Hur många år tar färden?
    Hur många år är du?
    Etymologi: Fornnordiska ár, urgermanska *jæram (engelska year, tyska Jahr, nederländska jaar), från urindoeuropeiska *yōr-/*yeh₁r-, "år", "årstid", varav även bl.a. grekiska ὥρα, hora, "år", även "timme", varav engelska hour m.fl.
    Besläktade ord: runt om år, vår, årlig, årligen, årsvis, äring
    Sammansättningar: arbetsår, avtalsår, friår, halvår, hundår, jubileumsår, kalenderår, kyrkoår, läsår, missväxtår, nyår, oår, sabbatsår, skottår, åratal, årsberättelse, årsfest, årslång, årslön, årsrik, årsskrift, årsslut, årstid, årsvis
  2. ett visst år(tal) (för att ange riklighet eller något annat speciellt det året)
    Användning: Mest som slutled i sammansättningar. Observera att "år" även kan vara pluralform, dvs att mer än ett år ibland kan åsyftas.
    Sammansättningar: anställningsår, avtalsår, barnaår, bokollonår, ekollonår, friår, födelseår, jubileumsår, kottår, missväxtår, murkelår, nödår, ollonår, oår, sabbatsår, skottår, svampår, tillverkningsår
 
Fraser: fylla år, gott nytt år, ha år på nacken, i nådens år, komma til åren, på år och dar, se ut som sju svåra år, sideriskt år, så här års, tropiskt år, år genom och dag efter, år in och år ut

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av år  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ år året år åra, årene
Genitiv års årets års åras, årenes

år n

  1. år
    Sammansättningar: kirkeår, nyttår, årbok, årsbasis, årsbest, årsskifte

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av år  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ år året år årene
Genitiv års årets års årenes

år n

  1. år
    Sammansättningar: fredsår, fødselsår, jubilæumsår, kirkeår, kvindeår, lysår, mandeår, nytår, produktionsår, sabbatår, skoleår, skudår, tiår, åremål, årgang, århundrede, årrække, årsløn, årsskifte, årstal, årstid, årti
    Besläktade ord: årevis, årlig, årsvis

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av år 1 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ år året år åra
Böjningar av år 2,3 Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ år åra årar, årer årane, årene

år n [1], f [2]

  1. (tidsuttryck) år
    Sammansättningar: kirkeår, nyttår, årbok, årsbasis, årsbest, årsskifte
  2. (anatomi) variant av åre (ådra för blod)
  3. (sjöfart) variant av åre (åra till roddbåt)

ÄlvdalskaRedigera

SubstantivRedigera

år n

  1. (tidsuttryck) år
  2. (anatomi) hår