Appendix:Bring/217. Lutning
- substantiv
sluttning, dosering, hällning, slänta, slänthöjd, släntlutning, backe, uppförsbacke, utförsbacke, uppfart, lid, kulle, vall, eskarp, strandbrädd, bergklint, brant, branthet, röste, takröste, lutande tornet i Pisa;
snedd, snedhet, skevhet, skevning, skevbenthet, skevögdhet, vinkel, hörn, divergens, konvergens, stigning, sänkning, diagonal, diagonallinje, sicksack, sinus, kosinus, hypotenusa, kotangent;
avvikelse, böjning, kroklinje, krokighet, krök, krökning, bukt, kurva, våglinje, vridning, förvridning, förgrening, svikt, överhalning, krängning, slingring, gir, girning, bidevind, tippkärra, tippvagn;
böjelse, benägenhet, tendens, fallenhet, ensidighet, förvrängning.
- verb
luta, slutta, dosera, hälla, snedda, skeva, vinda, skela, vrida, förvrida, avvika, förgrena sig, närma, fjärma, kröka, bågna, bugna, böja, vända, gira, kränga, kantra, tippa, sno, slingra, gunga, svänga, svikta, sloka, tendera, tendera till, vränga, förvränga.
- adjektiv, adverb
lutande, framåtlutad, slutt, långslutt, långsluttande, brant, tvärbrant, bråddjup, halsbrytande, sned, skev, skevbent, skevögd, kobent, krum, krokig, slingrig, oval, rund, diagonal, tvärgående, divergent, konvergent, ensidig, benägen för;
på lut, på häll, på stup, på tre kvart, på sned, på snedden, snett igenom, snett över, på tvären, uppför, uppföre, nedför, nedföre.