sloka

Se även sluka.

Svenska

Verb

Böjningar av sloka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	sloka	slokas
Presens	slokar	slokas
Preteritum	slokade	slokades
Supinum	slokat	slokats
Imperativ	sloka	–
Particip
Presens	slokande, slokandes
Perfekt	slokad

sloka

• uttal: ˈslùːka

1. (om växt, öra, vinge, svans e.d.) slappt eller slakt hänga ned, utan spänst eller vitalitet; (även överfört) vara ledsen

   Buskar i trädgården hade börjat sloka på grund av värme.

   Om hunden har en infektion i örat, eller är smutsig i örat så slokar det.

   "Jag fuskade" sa han och slokade med huvudet.

   Vanliga konstruktioner: sloka med ngt

   Besläktade ord: moloken

   Sammansättningar: slokhatt, slokörad

Översättningar

slappt eller slakt hänga ned

• polska: zwisać ^(pl), opaść ^(pl), oklapnąć ^(pl)
• spanska: colgar ^(es), doblarse ^(es)