Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av vända  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vända vändan vändor vändorna
Genitiv vändas vändans vändors vändornas

vända

  1. runda, omgång, förslagsvis gällande kortspel
    Välkomna alla som inte hann se föreställningen den här vändan!
    Bolaget planerar ytterligare vändor med stora nedskärningar utöver befintligt sparprogram.
  2. sväng, kort promenad, åktur eller dylikt
    Jag har sprungit den vändan några gånger.

Översättningar

redigera
Böjningar av vända  Aktiv Passiv
Infinitiv vända vändas
Presens vänder vänds (vändes)
Preteritum vände vändes
Supinum vänt vänts
Imperativ vänd
Particip
Presens vändande, vändandes
Perfekt vänd

vända

  1. (intransitivt) ändra sin färdriktning (till den rakt motsatta rörelseriktningen)
    Jämför: backa, svänga
  2. (transitivt; även reflexivt: vända sig /om/) rotera sig själv eller annat föremål (180 grader) så att framsida/ögon och baksida/rygg, alternativt ovansida och undersida, byter sida med varandra
    Fraser: vända om, vända hem, vända tillbaka
  3. (överfört) ändra riktning, läge e.d. i abstrakt mening (exempelvis om trend, utveckling)
  4. (matlagning, kortform av vändsteka) steka (på båda sidorna)
    Efter att ha stått och vänt hamburgare ett sommarlov blev han sugen på att utbilda sig till kock.
 
Sammansättningar: (partikelverb) hemvända, omvända, spegelvända, återvända
Sammansättningar: kappvända, vändplats, vändpunkt, vändspår
Fraser: (idiom) vända kappan efter vinden, vända någon ryggen, vända på alla stenar, vända på slantarna, vända sig i graven, vända upp och ned, vända ut och in (vränga)
Besläktade ord: vändning

Översättningar

redigera

Adjektiv

redigera

vända

  1. böjningsform av vänd