Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av krökning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krökning krökningen krökningar krökningarna
Genitiv kröknings krökningens krökningars krökningarnas

krökning

  1. det att kröka något
  2. (matematik) lokalt mått på hur mycket en plan kurva avviker från en rät linje, formellt normen av andraderivatan hos en parametrisering med enhetsfart
    En liten cirkel har en större krökning än en stor.
    Se även: torsion
 
Besläktade ord: krök, kröka

Översättningar redigera