krökning

Svenska

Substantiv

Böjningar av krökning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krökning	krökningen	krökningar	krökningarna
Genitiv	kröknings	krökningens	krökningars	krökningarnas

krökning

1. det att kröka något
2. (matematik) lokalt mått på hur mycket en plan kurva avviker från en rät linje, formellt normen av andraderivatan hos en parametrisering med enhetsfart

   En liten cirkel har en större krökning än en stor.

   Se även: torsion

Besläktade ord: krök, kröka

Översättningar

det att kröka något

• tyska: Biegen n

böjning

• engelska: curvature ^(en)
• tyska: Biegung ^(de) f, Krümmung ^(de) f