böjning

Se även bøjning.

Svenska

Substantiv

Böjningar av böjning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	böjning	böjningen	böjningar	böjningarna
Genitiv	böjnings	böjningens	böjningars	böjningarnas

böjning

• uttal: /ˈbœjˌnɪŋ/

1. (substantivering av böja) det att böja (sig); bugning, bock

   Jämför: nick

   Antonymer: sträckning

2. (fysik, om (t.ex. ljud- eller ljus-)vågor) det att böja sig; diffraktion

   Ljusets böjning genom gravitation ger upphov till en ny klass av astronomiska fenomen.

3. (teknik, hållfasthetslära, om en balk) utböjning med främst deformation i strukturens normalriktning
4. något som är böjt

   Synonymer: böj, bukt, krök, krökning, krok, sväng, båge, kurva, rundning

5. (lingvistik) systematisk förändring i ett ords form med grammatisk betydelse; flexion

   Hyponymer: deklination, konjugation, komparation

   Fraser: stark böjning, svag böjning

   Sammansättningar: adjektivböjning, böjningsform, böjningsmönster, böjningsändelse, substantivböjning, verbböjning

Besläktade ord: böj, böja, böjelse

Översättningar

det att böja (sig)

• engelska: bending ^(en), arcuation ^(en), bugning bow ^(en)
• jiddisch: בייגונג f (beygung)
• nederländska: buiging ^(nl)

(fysik) — se diffraktion

utböjning

• engelska: bending ^(en), flexure ^(en)

något som är böjt

• engelska: bend ^(en), curve ^(en), curvature ^(en), flexure ^(en), crook ^(en)
• nederländska: boog ^(nl)

(lingvistik) förändring i ett ords form

• bokmål: fleksjon m
• engelska: inflection ^(en); av substantiv declension ^(en), av verb conjugation ^(en)
• finska: taivutus ^(fi)
• franska: flexion ^(fr) f
• indonesiska: fleksi ^(id), infleksi ^(id)
• isländska: beyging ^(is) f
• jiddisch: בייגונג f (beygung)
• nederländska: verbuiging ^(nl)
• tyska: Beugung ^(de) f, Flexion ^(de) f
• ungerska: ragozás ^(hu)

Limburgiska

Substantiv

böjning f

• uttal: /ˈbœ̀ɪ̯ˌnɪŋ(g)/

1. sättet träden rör sig i vinden, svajning