böjning
Se även bøjning.
SvenskaRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av böjning | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | böjning | böjningen | böjningar | böjningarna |
Genitiv | böjnings | böjningens | böjningars | böjningarnas |
- uttal: /ˈbœjˌnɪŋ/
- (substantivering av böja) det att böja (sig); bugning, bock
- Jämför: nick
- Antonymer: sträckning
- (fysik, om (t.ex. ljud- eller ljus-)vågor) det att böja sig; diffraktion
- Ljusets böjning genom gravitation ger upphov till en ny klass av astronomiska fenomen.
- (hållfasthetslära, om en balk) utböjning med främst deformation i strukturens normalriktning
- något som är böjt
- (lingvistik) systematisk förändring i ett ords form med grammatisk betydelse; flexion
- Hyponymer: deklination, konjugation, komparation
- Fraser: stark böjning, svag böjning
- Sammansättningar: adjektivböjning, böjningsform, böjningsmönster, böjningsändelse, substantivböjning, verbböjning
ÖversättningarRedigera
se diffraktion
LimburgiskaRedigera
SubstantivRedigera
böjning f
- uttal: /ˈbœ̀ɪ̯ˌnɪŋ(g)/
- sättet träden rör sig i vinden, svajning