Se även bøjning.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av böjning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ böjning böjningen böjningar böjningarna
Genitiv böjnings böjningens böjningars böjningarnas

böjning

  1. (substantivering av böja) det att böja (sig); bugning, bock
    Jämför: nick
    Antonymer: sträckning
  2. (fysik, om (t.ex. ljud- eller ljus-)vågor) det att böja sig; diffraktion
    Ljusets böjning genom gravitation ger upphov till en ny klass av astronomiska fenomen.
  3. (teknik, hållfasthetslära, om en balk) utböjning med främst deformation i strukturens normalriktning
  4. något som är böjt
    Synonymer: böj, bukt, krök, krökning, krok, sväng, båge, kurva, rundning
  5. (lingvistik) systematisk förändring i ett ords form med grammatisk betydelse; flexion
    Hyponymer: deklination, konjugation, komparation
    Fraser: stark böjning, svag böjning
    Sammansättningar: adjektivböjning, böjningsform, böjningsmönster, böjningsändelse, numerusböjning, substantivböjning, verbböjning
 
Besläktade ord: böj, böja, böjelse

Översättningar redigera

Limburgiska redigera

Substantiv redigera

böjning f

  • uttal: ˈbœ̀ɪ̯ˌnɪŋ(g)
  1. sättet träden rör sig i vinden, svajning