Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av avvika  Aktiv Passiv
Infinitiv avvika avvikas
Presens avviker avviks (avvikes)
Preteritum avvek avveks
Supinum avvikt, avvikit avvikts, avvikits
Imperativ avvik
Particip
Presens avvikande, avvikandes
Perfekt (avviken), avvikt

avvika

  1. ändra riktning; bryta planering
    Han avvek från den inslagna kursen.
  2. skilja sig (från); inte följa mönstret
    Det är accepterat att vara sexuellt avvikande numera.
    Resultatet avviker en hel del från målet.
    Hans metoder avviker från de vanliga metoderna.
  3. lämna, försvinna (bort/iväg), rymma
    Hon avvek från sällskapet utan att någon märkte något.
    Han avvek under permission.
  4. avlägsna sig
 
Besläktade ord: avvikande, avvikelse

Översättningar redigera