Wikipedia har en artikel om:
tåg

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av tåg 1,2,3,4 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tåg tåget tåg tågen
Genitiv tågs tågets tågs tågens
Böjningar av tåg 5 (botanik) Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tåg tågen tågar tågarna
Genitiv tågs tågens tågars tågarnas
 
ett X 2000-tåg (1)

tåg

  1. (fordon, järnväg) lok eller motorvagn, med eller utan en rad sammankopplade vagnar, för transport av människor och godsjärnväg eller liknande bana
    Det avgår ett tåg varje halvtimme.
    Hyperonymer: spårfordon
    Sammansättningar: expresståg, extratåg, fjärrtåg, godståg, höghastighetståg, järnvägståg, leksakståg, maglevtåg, magnettåg, malmtåg, mjölktåg, motorvagnståg, nattåg, passagerartåg, pendeltåg, persontåg, regionaltåg, snälltåg, snabbtåg, spårbyggnadståg, spårvagnståg, tunnelbanetåg, tågavgång, tågbana, tågbiljett, tågbolag, tågfärd, tågfärja, tågförare, tågförbindelse, tågkaos, tågkollision, tågkort, tågkrock, tågresa, tågräls, tågsignal, tågspår, tågstation, tågsäte, tågsätt, tågtider, tågtidtabell, tågtrafik, tågtunnel, tågvikt, tågvärd, tågvärdinna
    Jämför: spårvagn
    Fraser: (idiom) (gå) som tåget, dummare än tåget
    Etymologi: Sedan 1889, av #3 under inflytande av tyska Zug. (Tidigt, innan ordet slagit igenom, förekom även träng, av engelska train.)
  2. (fordon, vägtransport) fordonståg; motordrivet fordon med tillkopplat släpfordon
  3. procession eller marsch där flera människor (ibland även djur) går på rad efter varandra
    Synonymer: procession, kortege, följe, karavan, skara, marsch
    Besläktade ord: tåga
    Sammansättningar: demonstrationståg, fälttåg, korståg, luciatåg, lämmeltåg, plundringståg, polygontåg, själatåget, sorgetåg, strövtåg, vikingatåg
    Etymologi: Antingen sedan yngre fornsvensk tid, av fornsvenska tag, av fornlågtyska toch, "resa", "krigståg", eller sedan omkring 1550, tugh, från danska tog, av medellågtyska toch. Det germanska ordet kommer av stammen *tuʒa- (n.), en biform till tuʒi- (m.) (som i medellågtyskan blivit toge, "resa", i fornhögtyskan och sedermera tyskan Zug), verbalsubstantiv till germanska *tiuhan, "dra", besläktat med #4.
  4. ett längre sammanhängande knippe tvinnade eller flätade fibrer, såsom kabel, tross och rep
    Synonymer: rep, tross, tågvirke, kabel, lina
    Sammansättningar: ankartåg, mantåg, tågvirke
    Etymologi: Besläktat med tya (i betydelsen "dra"), tygel, förtöja; av fornsvenska togh eller tugh (jämför isländska tog, danska tov (toug)), av fornnordiska taug (vilket även gett den andra stavelsen i fornnordiska ørtog, œrtug, vilket gett forngutniska ertaug, forndanska ørtugh, fornsvenska örtugh (med flera stavningar) och därav svenska örtug), av germanska tuʒa, av tauʒō/taugo (därav även fornengelska teag och engelska tie, "knyta"; jämför även det till tauʒō närbesläktade tauʒian, vilket bland annat gett svenskan töja och tyskan ziehen), av urindoeuropeiska *deuk-, "dra", "leda" (därav även latinets dux, "ledare", vilket gett engelskan duke, "hertig").
  5. (botanik) ett släkte fleråriga örter i familjen tågväxter med det vetenskapliga namnet Juncus
    Sammansättningar: bruntåg, dytåg, fjälltåg, grodtåg, huvudtåg, tågväxter, tågsläktet
    Etymologi: Sedan 1748, togh. Stavningen tåg sedan 1807. Ursprungligen dialektalt, med betydelsen "sugrot", "ranka", "slingerväxt" (jämför isländska tág, "sugrot", norska taag, "fiber", "liten sena"). Besläktat med medelhögtyskans zâch/zâhe, "veke", samt med tagel.

Översättningar

redigera