Se även Marsch.

Svenska redigera

Interjektion redigera

marsch

  1. (militärt) ett kommando inom militären för att börja marschera eller ändra marschriktning
    Avdelning framåt marsch!
  2. (mer allmänt) en order att ge sig i väg eller lämna nuvarande ställe
    1963: Fyrspannet, Barbara Winckelmann:
    Se så, marsch i säng nu båda två.
 
Etymologi: Av franska marche, imperativ av marcher ("marschera").
Fraser: marsch pannkaka

Översättningar redigera

Substantiv redigera

Böjningar av marsch  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ marsch marschen marscher marscherna
Genitiv marschs marschens marschers marschernas

marsch

  1. förflyttning till fots
    Sammansättningar: avmarsch, bakmarsch, bortmarsch, dagsmarsch, dödsmarsch, flankmarsch, frammarsch, fältmarsch, förbimarsch, galoppmarsch, generalmarsch, genommarsch, geradmarsch, ilmarsch, inmarsch, kontramarsch, krigsmarsch, linjemarsch, nattmarsch, nedmarsch, paradmarsch, rekrytmarsch, språngmarsch, tillbakamarsch, tågmarsch, uppmarsch, utmarsch
  2. musikgenre med rytm som lämpar sig att marschera till
    Synonymer: marschmusik
  3. musikstycke av genren marschmusik
    Sammansättningar: brudmarsch, bröllopsmarsch, festmarsch, intågsmarsch, krigsmarsch, kröningsmarsch, paradmarsch, ridmarsch, sorgmarsch, triumfmarsch
 
Etymologi: Av franska marche, av marcher ("marschera").
Besläktade ord: marschera

Översättningar redigera

Tyska redigera

Interjektion redigera

marsch

  1. marsch