ört

Se även Ort och ort.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ört	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ört	örten	örter	örterna
Genitiv	örts	örtens	örters	örternas

ört u

1. (botanik) växt med ej förvedade, utan mjuka stammar eller stjälkar

   Flera örter odlades i trädgården.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Som fornsvenska yrt.

   Besläktade ord: örta, örtighet

   Sammansättningar: kryddört, läkeört, örtagård, örtkrydda, örtmedicin, örtte

Översättningar

Översättningar

• bokmål: urt ^(no) f
• danska: urt ^(da) u
• engelska: herb ^(en)
• finska: yrtti ^(fi)
• franska: herbe ^(fr) f
• katalanska: herba ^(ca) f
• nederländska: kruid ^(nl) n
• nynorska: urt f
• polska: zioło ^(pl) n
• portugisiska: erva ^(pt) f
• spanska: hierba ^(es) f
• turkiska: ot ^(tr)
• tyska: Kraut ^(de) n