ört

Se även Ort och ort.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ört	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ört	örten	örter	örterna
Genitiv	örts	örtens	örters	örternas

ört

1. (botanik) växt med ej förvedade, utan mjuka stammar eller stjälkar

   Flera örter odlades i trädgården.

   Besläktade ord: örta, örtighet

   Sammansättningar: örtagård, örtkrydda, örtte

Översättningar

Översättningar

• bokmål: urt ^(no) f
• danska: urt ^(da) u
• engelska: herb ^(en)
• finska: yrtti ^(fi)
• franska: herbe ^(fr) f
• katalanska: herba ^(ca) f
• nederländska: kruid ^(nl) n
• nynorska: urt f
• polska: zioło ^(pl) n
• portugisiska: erva ^(pt) f
• spanska: hierba ^(es) f
• turkiska: ot ^(tr)
• tyska: Kraut ^(de) n