sven
Se även Sven.
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av sven | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | sven | svennen | svenner | svennerna |
Genitiv | svens | svennens | svenners | svennernas |
sven u
- (ålderdomligt) man som (än så länge) lever i svendom
- (ålderdomligt) ung man
- Synonymer: yngling
- (historia) ung manlig tjänare vid hov eller hos storman
- Etymologi: Från runsvenska svæinn, fornsvenska sven; med motsvarighet i rundanska och forndanska swæn, (danska svend), norska svenn, fornnordiska och isländska sveinn, fornhögtyska swein ("tjänare, herde"), engelska swain, ("ung man, tjänare"). Rotbesläktat med bland annat latin suus ("sin") och sanskrit svayám ("själv").
- Besläktade ord: svendom
- Se även: jungfru, mö
Sammansättningar
redigeraÖversättningar
redigerasvendom
Fornsvenska
redigeraSubstantiv
redigerasven m