Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av jungfru  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ jungfru jungfrun jungfrur jungfrurna
Genitiv jungfrus jungfruns jungfrurs jungfrurnas
 
taljerep genom jungfrur [5] på skeppet Vasa; en föregångare till vantskruv

jungfru

  1. kvinna som är oskuld (eller ogift)
    Synonymer: ungmö
    Besläktade ord: jungfrulig
    Sammansättningar: barnjungfru, jungfrubröst, jungfrubär, jungfrubörd, jungfrudok, jungfruflygning, jungfrufödsel, jungfrudans, jungfrufärd, jungfruhinna, jungfruresa, jungfrutal, jungfrutrana, jungfruår, järnjungfru, kammarjungfru, källjungfru, sjöjungfru, stiftsjungfru
  2. (ålderdomligt) (ungt kvinnligt) hembiträde
    Synonymer: piga
  3. (astrologi) person som är född i stjärntecknet Jungfrun
  4. (måttenheter) en äldre måttenhet för volymen 8 centiliter
    Varianter: jumfru
  5. (förbandsteknik, sjöfart) enklare talja för att spänna (ansätta, styva upp) vant (stag) på fartyg; träblock med tre hål för taljerep
 
Etymologi: Av fornsvenska iungfru, (iunkfru, iumfru, jomfru, jonfru m.fl. stavningar), av medellågtyska junkvrouwe, junkvrowe (jämför tyska Jungfrau), bildat av junk / jung ("ung") + vrouwe / frau ("fru").
Se även: Jungfru Maria

Översättningar

redigera