SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av tjänare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tjänare tjänaren, vard. tjänarn tjänare tjänarna
Genitiv tjänares tjänarens, vard. tjänarns tjänares tjänarnas

tjänare

  1. betjänt
    1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:
    Vid ett middagsbord för 12 personer kunna två tjänare passa upp: vid större fester måste man hava fyra, ty två och två måste alltid följas åt, om uppassningen skall gå riktigt bra.
    Sammansättningar: trotjänare

ÖversättningarRedigera

InterjektionRedigera

tjänare

  1. (vardagligt) hälsningsfras
    Varianter: tjenare
    "Tjänare, det är Göran."

ÖversättningarRedigera