Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av ridsven  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ridsven ridsvennen ridsvenner ridsvennerna
Genitiv ridsvens ridsvennens ridsvenners ridsvennernas

ridsven

  1. (historia) ridande manlig tjänare eller väpnare som tjänstgör till häst
    1900: Stjärnornas kungabarn, Zacharias Topelius:
    Jag var herr Åkes ridsven, när lille grefven red käpphäst.
    Synonymer: ridknekt
    Etymologi: Sedan yngre fornsvenska ridhsven (”ryttare”)