skänksven

Svenska

Substantiv

Böjningar av skänksven	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skänksven	skänksvennen	skänksvenner	skänksvennerna
Genitiv	skänksvens	skänksvennens	skänksvenners	skänksvennernas

skänksven u

1. (historia, i skildringar av historiska förhållanden) yngre man som fått till uppgift att iskänka rusdrycker (och eventuellt servera mat) till ett sällskap

   1888 (4 apr): Rusdryckerna (tal vid nykterhetsmötet i bönhuset Salem i Karlskoga) (Karlskoga Tidning), Joh. Lindholm:

   Vårt lands städer äro öfverfyllda med finare och gröfre krogar, hvilka med sina inbjudande skyltar samt sina förföriska skänksvenner och skänkjungfrur föra tusentals menniskor i olycka och förderf.

   Jämför: munskänk, skänkpojke, skänk