gosse

Se även Gosse.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gosse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gosse	gossen	gossar	gossarna
Genitiv	gosses	gossens	gossars	gossarnas

gosse

1. pojke

   1916: Nordisk familjebok:

   Men i samma mån gossar och flickor växa till, i samma mån börja de lägga i dagen påtagliga olikheter.

   Sammansättningar: gossaktig, gossebarn, gosseglad, gosselynne, gosskostym, gosskör, gosskola, gossår, läroverksgosse, gossebarn, stjärngosse, stjärtgosse

   Etymologi: Belagt i svenskan sedan 1579, av dunkelt ursprung. Att ordet är inlånat från franskan håller inte kronologiskt, då detta ord dök upp i franskan över två sekler senare än i svenskan. Dock har de svenska och franska orden sannolikt påverkat varandra de senaste århundradena (i synnerhet torde franskan ha påverkat svenskan).

Översättningar

Översättningar

• bokmål: gutt ^(no) m, pjokk ^(no), guttunge m
• finska: poika ^(fi)
• tyska: Junge ^(de) m, Knabe ^(de) m

Franska

Substantiv

Böjningar av gosse	Singular	Plural
Maskulinum eller femininum	gosse	gosses

gosse

• uttal: ɡɔs

1. (vardagligt) barn

   Etymologi: Dunkelt ursprung. Belagt sedan sent 1700-tal.

   Fraser: beau gosse