körsven

Svenska

Substantiv

Böjningar av körsven	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	körsven	körsvennen	körsvenner	körsvennerna
Genitiv	körsvens	körsvennens	körsvenners	körsvennernas

körsven

1. (något föråldrat) kusk; man (i ungdomsåren) som styr ett förspänt fordon

   1892 (20 aug): Ett spårvagnsmissöde. (Svenska Morgonbladet):

   Körsvennen sökte komma mellan spårvagnen och ett par på gatan stående flyttningslass, hvarvid hästen skyggade och rände mot spårvagnen med den påföljd, att en stolpe afbröts och en passagerare var nära att skadas af skakeln.

   Jämför: körkarl

Översättningar

kusk

• tyska: Kutscher ^(de) m