bysven

Svenska

Substantiv

Böjningar av bysven	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bysven	bysvennen	bysvenner	bysvennerna
Genitiv	bysvens	bysvennens	bysvenners	bysvennernas

bysven u

1. (historia) person med uppgift att upprätthålla lag och ordning inom byn (staden)

   1968: Stockholm - sida 87, Bengt Järbe:

   Staden hade dessutom bysvennerna, vars medlemmar mot avlöning upprätthöll ordningen inom stadens hank och stör.

Fornsvenska

Substantiv

bysven m

1. stadstjänare, betjänt till polisen