Wikipedia har en artikel om:
rygg

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av rygg  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rygg ryggen ryggar ryggarna
Genitiv ryggs ryggens ryggars ryggarnas
 
illustration av en människas rygg

rygg

  1. (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
    Hon kliade honom på ryggen.
    Jag tror jag skall måla ryggen på stolen grå.
    Sammansättningar: handrygg, stolsrygg, ryggbast, ryggmärg, ryggrad, ryggradsdjur, ryggsim, ryggskott, ryggstöd, ryggsäck, ryggtavla, ryggvärk; bokrygg (om bakre sidan av en bok)
    Synonymer: rigg (orsamål)
  2. (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
    Sammansättningar: fjällrygg
 
Fraser: bakom ryggen på, binda ris åt egen rygg, ge råg i ryggen, ha ryggen fri, ha råg i ryggen, hålla någon om ryggen, inte röra någon i ryggen, kröka ryggen, lägga benen på ryggen, ta rygg på, vända någon ryggen, vända ryggen till
Se även: rygga

Översättningar redigera

Bokmål redigera

Substantiv redigera

Böjningar av rygg  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rygg ryggen rygger ryggene
Genitiv ryggs ryggens ryggers ryggenes

rygg u

  1. (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
  2. (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
    Sammansättningar: åsrygg

Verb redigera

rygg

  1. böjningsform av rygge

Nynorska redigera

Substantiv redigera

rygg

  1. (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
  2. (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
    Sammansättningar: åsrygg

Verb redigera

rygg

  1. böjningsform av rygge
    Varianter: rygge, rygga