rug

Svenska

Substantiv

rug m

1. (orsamål) råg

   Etymologi: Av fornnordiska rugr.

Bokmål

Verb

rug

1. böjningsform av ruge

Danska

Verb

rug

1. böjningsform av ruge

Engelska

Substantiv

Böjningar av rug	Singular	Plural
Nominativ	rug	rugs
Genitiv	rug's	rugs'

rug

• uttal: rʌɡ

1. matta som täcker mindre delar av ett golv, pläd

   Jämför: carpet

Nynorska

Verb

rug

1. böjningsform av ruge