ryggmärg

Svenska

Substantiv

Böjningar av ryggmärg	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ryggmärg	ryggmärgen
Genitiv	ryggmärgs	ryggmärgens

ryggmärg

1. (fysiologi) rörformig förlängning (medulla spinalis) av det centrala nervsystemet från hjärnan längs ryggraden, från vilken perifera nerver utgår till nästan alla organ i kroppen

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1611.

Översättningar

förlängning av det centrala nervsystemet från hjärnan längs ryggraden

• bokmål: ryggmarg m
• danska: rygmarv u
• engelska: spinal cord ^(en), medulla spinalis ^(en), spinal marrow ^(en)
• finska: selkäydin ^(fi)
• färöiska: møna
• galiciska: medula espiñal ^(gl) f
• isländska: mæna ^(is) f
• kroatiska: koštana srž f
• nederländska: ruggenmerg ^(nl)
• ryska: спинной мозг ^(ru) m, мозг ^(ru) m
• spanska: médula espinal ^(es) f
• tjeckiska: mícha ^(cs) f
• turkiska: omurilik ^(tr)
• tyska: Rückenmark ^(de) n