Se även kuła.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kula  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kula kulan kulor kulorna
Genitiv kulas kulans kulors kulornas
 
[1] kula
 
[3] 9mm kula
 
[4] ett björnskelett i kulan
 
[8] i gult fält tre kulor av röd, ordnade två över en (vapnet av Courtenay-släktet, grevar av Devon)

kula

  1. sfäriskt, massivt föremål av relativt liten storlek
    Synonymer: klot
    Sammansättningar: glaskula, plastkula, rivningskula, stenkula
  2. liten klotformad leksak som används i flera barnlekar
    1878: Ungdomens bok, Albert Norman:
    Innan man hade uppfunnit konsten att göra lämpliga kulor, lekte barnen med små runda stenar, sådana, som i överflöd finnas vid stränderna af bäckar, floder, sjöar och haf.
    Synonymer: putekula, spelkula, stenkula
  3. projektil avfyrad ur eldvapen
    Synonymer: skott
    Sammansättningar: gevärskula, kulbana, kulhål
  4. underjordisk hålighet
    Synonymer: håla, lya
    Sammansättningar: jordkula
  5. (slang) testikel; kortform för pungkula
  6. (slang, i plural: kulor) pengar
  7. (ålderdomligt) parti i vissa spel
  8. (heraldik) en bild med rund form
    Användning: En kula av guld eller silver kallas byzantin.
 
Etymologi: Från tyska Kugel (”kula”).
Fraser: börja på ny kula
Se även tesaurus: Vapen, Krigföring, Täthet, Framdrivning, Utsvällning, Trindhet, Tillhåll

Översättningar

redigera
Böjningar av kula  Aktiv
Infinitiv kula
Presens kular
Preteritum kulade
Supinum kulat
Imperativ kula
Particip
Presens kulande, kulandes
Perfekt

kula

  1. sjunga med gäll röst för att locka på kor
    Besläktade ord: kulning

Substantiv

redigera

kula f

  1. klot, kula

kula

  1. böjningsform av kulać; halta