kulning

Svenska

Substantiv

Böjningar av kulning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulning	kulningen
Genitiv	kulnings	kulningens

kulning

1. (musik) skandinavisk sångform som funktionellt användes för att locka boskap som karakteriseras av höga toner utan vibrato med kraftig tonansats

   Hyperonymer: fäbodsmusik, vallmusik

   Synonymer: kaukning

Se även

• jojk