halta

Se även hälta.

Svenska

Adjektiv

halta

1. böjningsform av halt

Verb

Böjningar av halta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	halta	haltas
Presens	haltar	haltas
Preteritum	haltade	haltades
Supinum	haltat	haltats
Imperativ	halta	–
Particip
Presens	haltande, haltandes
Perfekt	–

halta

1. gå på ett oregelbundet sätt, möjligen beroende på smärta eller skada i ett ben så att den gående undviker att belasta detta
2. (överfört, om ett resonemang) inte vara fullständigt, utan sakna vissa vitala delar för att kunna övertyga

Etymologi

Av fornsvenska halta. Avledning till adjektivet halt, med motsvarigheter i danska halte, fornengelska healtian, och medelhögtyska halzen.

Besläktade ord

• halt
• hälta

Översättningar

gå oregelbundet

• bokmål: halte ^(no)
• danska: halte, humpe
• engelska: limp ^(en)
• franska: boiter ^(fr)
• isländska: haltra, hökta
• italienska: zoppicare ^(it)
• polska: kuleć ^(pl), utykać ^(pl), kuśtykać ^(pl) vardagligt
• portugisiska: mancar ^(pt)
• ryska: хромать ^(ru)
• spanska: cojear ^(es)
• tyska: hinken ^(de), humpeln ^(de)

överfört

• polska: kuleć ^(pl), szwankować ^(pl)
• ryska: хромать ^(ru)
• spanska: cojear ^(es)
• tyska: hinken ^(de)