Se även hälta.

Svenska redigera

Adjektiv redigera

halta

  1. böjningsform av halt

Verb redigera

Böjningar av halta  Aktiv Passiv
Infinitiv halta haltas
Presens haltar haltas
Preteritum haltade haltades
Supinum haltat haltats
Imperativ halta
Particip
Presens haltande, haltandes
Perfekt

halta

  1. på ett oregelbundet sätt, möjligen beroende på smärta eller skada i ett ben så att den gående undviker att belasta detta
  2. (överfört, om ett resonemang) inte vara fullständigt, utan sakna vissa vitala delar för att kunna övertyga

Etymologi redigera

Av fornsvenska halta. Avledning till adjektivet halt, med motsvarigheter i danska halte, fornengelska healtian, och medelhögtyska halzen.

Besläktade ord redigera

Översättningar redigera