ting

Svenska

Substantiv

Böjningar av ting 1-3.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tinget	ting	tingen
Genitiv	tings	tingets	tings	tingens

ting

1. beslutsmöte

   Sammansättningar: tingsplats, tingsrätt, landsting, allting, storting, folketing, tingsfrid, riksting

2. kortform för tingsrätt
3. sak, objekt

   Synonymer: don, föremål, grej, grunka, mackapär, manick, mojäng, objekt, pryl, pryttel, sak, tingest

   Sammansättningar: allting, ingenting, någonting

   Fraser: Alla goda ting äro tre.

Etymologi: Gemensamt germanskt ord med betydelse beslutsmöte. Redan före Sveriges bildande "Höll man ting". Detta skedde i tre nivåer: häradet (i Götaland), respektive hundradet (i Svealand), folklandet (Landskapet), och hela folkets ting (alla Svears, respektive alla Götars ting). När man drog något inför tinget, sade man att man "gjorde ett ting av det". Dvs ting kunde också betyda ärende. Senare kom denna betydelse att utvidgas till den moderna betydelsen "sak".

Fraser: till tings

Besläktade ord: tinga

Översättningar

sak

• bokmål: ting ^(no) m
• bosniska: stvar ^(bs) f
• danska: ting ^(da) u
• engelska: thing ^(en)
• grekiska: πράγμα ^(el) n
• japanska: (abstrakt) こと ^(ja) (koto ^(ja)), (konkret) 物 ^(ja) (もの ^(ja), mono)
• luhya: sindu
• nynorska: ting m
• swahili: kitu ^(sw)
• tyska: Ding ^(de) n

beslutsmöte

• bokmål: ting ^(no) n
• danska: ting ^(da) n
• engelska: thing ^(en)
• finska: käräjät ^(fi)
• fornengelska: þing
• fornnordiska: þing
• isländska: þing ^(is) n
• nynorska: ting n
• ryska: тинг ^(ru) (ting)
• tyska: Thing ^(de) n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av ting 1	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tingen	ting	tinga, tingene
Genitiv	tings	tingens	tings	tinga, tingenes

Böjningar av ting 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tinget	ting	tinga, tingene
Genitiv	tings	tingets	tings	tingas, tingenes

ting

1. sak, grej, ting

   Synonymer: sak, greie

2. ting, beslutsfattande möte

Engelska

Substantiv

ting

1. (onomatopoesi) pling; ljudet av en liten metallklocka

Nynorska

Substantiv

Böjningar av ting 1	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tingen	ting	tinga

Böjningar av ting 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tinget	ting	tinga

ting

1. sak, grej, ting
2. ting, beslutsfattande möte