barð

Se även bard och bård.

Kvalitetskontroll – verifiering →

Den här sidan innehåller ett eller flera uppslagsord vars utbredning eller existens har ifrågasatts.

Fornnordiska

Substantiv

barð n

1. bard, bård (härledda ord) – kant, något med utmärkande kant: utkant, ytterkant, skiva, gräns, rand, linje, bryn

   Etymologi: Härlett i svenska bard i samma bemärkelse, samt i bård i liknande men avsmalnad betydelse, ungefär: ”visuell kant, rand, ram”. Kognat med engelska border (”kant”), tyska Borte (”kant”).

   Sammansättningar: hökubarð, kinnbarð, kjálkabarð, Svalbarð

   Besläktade ord: barða

2. (anatomi) skägg

   1200-tal: Skáldskaparmál: 85. Höfuð ok hlutar þess.:

   Skegg heitir barð, grön eða kanpar, er stendr á vörrum.

   • Direktöversatt – Skägg heter bard, gran och kamphår, vilka står på läpparna.
   • Nusvenska – Ansiktshår indelas i skägg, mustasch och morrhår, vilka står ut kring läpparna.

   Synonymer: skegg (vanligare)

   Sammansättningar: Hárbarðr, Langbarðr

   Etymologi: I avseendet "ansiktets kant". Kognat med tyska Bart och engelska beard, möjligen besläktat med latinska barba, det senare härlett i barb (skäggtöm).

3. (sjöfart, poetiskt) ändskepp; stäv, skeppsstäv, stam; galjon (bildligt); bog, boge

   Användning: Oklart vad begreppet specifikt avsåg och ifall olika böjningar även utgjorde avledningar. Barði, genetiv barða, har brukats som avledning för en typ av skepp.

   1200-tal: Heimskringla. Nóregs Konunga Sogur / 174:

   Eiríkr jarl hafði barða einn geysimikinn, er hann var vanr at hafa í víking; þar var skegg á ofanverðu barðinu hváru tveggja; en niðr frá járnspǫng þykk ok svá breið sem barðit ok tók alt í sjá ofan.

   • Direktöversatt – Erik jarl hade barde en väldigt mycken, vilken han var van att hava i viking; där var skägg å ovanvart barden varje tvegge; än nedre ifrån järnspång tjock och så bred som bardet och tog alt i sjö ovan.
   • Nusvenska – Jarl Erik hade en väldigt omfattande barde som han var van att ha på vikingafärd; det var skäggbeslag ovanpå ändskeppet båda två; samt en förhållandevis (till skägget) lågt gående järnramm lika hög och bred som stäven var tjock och som tog allt till sjöss ovan ytan.

   Etymologi: I egenskap av yttersta spetsen på skeppet, "skeppets ytterkant".

   Sammansättningar: barðmikill

   Besläktade ord: barða, barði, járnbarði (avledningar)

4. (verktyg, vapen) yxa

   Besläktade ord: barða (avledning)

   Synonymer: øx

   Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom yxans blad.

   Jämför: bila

5. (huvudbonader) brätte; kam (tuppkam)

   Sammansättningar: hattbarð, hjalmbarð

   Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.

6. (naturgeografi, gränser) kust, strand

   Sammansättningar: Svalbarð

   Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.

7. (naturgeografi, höjder) utkant (av ett stup, en backe); ås (bergsrygg, bergskam, bergås)

   Sammansättningar: brekkubarð, hólbarð, holtbarð, túnbarð

   Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.

8. (byggnadsteknik) ram; skärm; takås (ryggås); takspets

   Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.

9. (anatomi, livnäring) bard (hornskiva i överkäken hos bardvalar)

   Sammansättningar: barðhvalr

   Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom en skiva.

10. (anatomi, framdrift) rockavinge eller bröstfenan hos vissa fiskar och valar etc

    Användning: om fenelement som påminner om skivor

    Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom en skiva.

11. (fiskar) rocka, plattfisk

    Användning: om fiskar som påminner om skivor

    Sammansättningar: skötubarð

    Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom en skiva.

Källor

• R. Cleasby & G. Vigfússon: An Icelandic-English Dictionary (1874): "barð"
• G. T. Zoëga: A Concise Dictionary of Old Icelandic (1910): "barð"