härskare

Svenska

Substantiv

Böjningar av härskare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	härskare	härskaren, vard. härskarn	härskare	härskarna
Genitiv	härskares	härskarens, vard. härskarns	härskares	härskarnas
Som förled i sammansättningar används härskar-.

härskare

1. person som innehaver makt

   2012 (19 sep): Ordlista över demotiska språket klar (Sveriges Radio):

   Drottning Cleopatra lär ska ha varit den enda av de egyptiska härskarna som talade demotiska, övriga faraoner höll sig till grekiska.

   Jämför: autokrat, despot, diktator, drott, farao, furste, herre, hövding, imperator, kejsare, konung, kung, ledare, maharadja, makthavare, maktägare, mogul, monark, pamp, potentat, regent, sultan, suverän, tsar, överhuvud

   Besläktade ord: härska, härskarinna

   Sammansättningar: envåldshärskare, härskarlater, härskarlynne, härskarnatur, härskartitel, självhärskare, världshärskare

Översättningar

person som innehaver makt

• bokmål: hersker ^(no)
• finska: valtias ^(fi)
• franska: maître ^(fr) m
• isländska: drottnari m
• polska: władca ^(pl) m, pan ^(pl) m
• tyska: Herrscher ^(de) m, Herrscherin ^(de) f, Gebieter ^(de) m, Gebieterin ^(de) f