konung
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av konung | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | konung | konungen | konungar | konungarna |
| Genitiv | konungs | konungens | konungars | konungarnas |
| Som förled i sammansättningar används konunga-. | ||||
konung
- (något högtidligt) manligt statsöverhuvud i en monarki
- 1917: Bibeln, 1 Mos 36:34:
- När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
- När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
- Varianter: kung - k(on)ung
- Antonymer: drottning
- Etymologi: Av fornsvenska kungunger, konunger. Av fornnordiska konungr. Av urgermanska *kuningaz, besläktat med kön. Ursprungligen ”någon som hör till familjen”.
- Sammansättningar: konungadöme, konungaförsäkran, konungason
- 1917: Bibeln, 1 Mos 36:34:
Översättningar redigera
se kung