Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kung  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kung kungen kungar kungarna
Genitiv kungs kungens kungars kungarnas
Som förled i sammansättningar används kunga-.

kung

 
[1] Kung
  1. (politik) manligt statsöverhuvud i en monarki
    Varianter: konung
    Antonymer: drottning
    Besläktade ord: kunglig
    Sammansättningar: arvkung, fabelkung, fornkung, gudakung, kungabesök, kungabevakning, kungabröllop, kungadotter, kungadöme, kungaed, kungafamilj, kungagrav, kungagård, kungahus, kungakrona, kungakröning, kungalös, kungamakt, kungamantel, kungapalats, kungapar, kungaplikt, kungarike, kungaring, kungasaga, kungaskepp, kungaslott, kungasläkt, kungason, kungasäng, kungasäte, kungatal, kungatitel, kungatron, kungaätt, nykung, oljekung, sagokung, samkung, småkung, unionskung, valkung, älvkung
    Se även: prins, prinsessa
  2. (schack) en av de starkaste schackpjäserna
    Du måste flytta din kung, för den är hotad.
  3. (kortspel) en valör på ett spelkort (förkortat K) oftast med talvärdet 13, och rangordnat högre än dam men vanligtvis lägre än ess
    Han tog det inledande sticket med hjärter kung.
    Sammansättningar: hjärterkung, klöverkung, ruterkung, spaderkung
 
Etymologi: Av fornsvenska kung, kunger. Efter synkope av konung.

Översättningar

redigera