Se även Herre.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av herre  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ herre herren, herrn, (herran) herrar herrarna
Genitiv herres herrens, herrns, (herrans) herrars herrarnas
Som förled i sammansättningar används herr-, mindre vanligen herre-, och även herra-.

herre

  1. (artigt om) man
    Vid fönsterbordet satt en välklädd herre.
  2. (artigt tilltal till) man
    Önskar min herre något mer?
  3. (manlig) härskare; överordnad person (man); person (man) som en slav lyder under
    Är det du som är herre i huset?
  4. (sport, i plural) herrlag, kollektiv av manliga sportutövare
    I Sundvall har herrarna fått en ny tränare.
  5. (ålderdomligt, bestämd form) nymånen
 
Etymologi: Av fornsvenska hærra, hærre, av fornnordiska herra, herri.
Antonymer: dam
Besläktade ord: herr
  1. Sammansättningar: byggherre, friherre, fältherre, herrefolk, herrekipering, herrelös, herresäte, herrfrisör, herrfotboll, herrgård, herrhatt, herridrott, herrlag, herrlandslag, herrkläder, herrknäppning, herrlag, herrlandslag, herrmiddag, herrmode, herrsalong, herrsida, herrskap, herrskjorta, herrsko, herrsällskap, herrtidning, herrtoalett, herrunderkläder, kammarherre, rådsherre

ÖversättningarRedigera