Se även Herre.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av herre  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ herre herren, herrn, (herran) herrar herrarna
Genitiv herres herrens, herrns, (herrans) herrars herrarnas
Som förled i sammansättningar används herr-, mindre vanligen herre-, och även herra-.

herre

  1. (artigt om) man
    Vid fönsterbordet satt en välklädd herre.
  2. (artigt tilltal till) man
    Önskar min herre något mer?
  3. (manlig) härskare; överordnad person (man); person (man) som en slav lyder under
    Är det du som är herre i huset?
  4. (sport, i plural) herrlag, kollektiv av manliga sportutövare
    I Sundvall har herrarna fått en ny tränare.
  5. (ålderdomligt, bestämd form) nymånen
 
Etymologi: Av fornsvenska hærra, hærre, av fornnordiska herra, herri.
Antonymer: dam
Besläktade ord: herr
Sammansättningar: byggherre, friherre, fältherre, herravälde, herrefolk, herrekipering, herrelös, herresäte, herrfrisör, herrfotboll, herrgård, herrhatt, herridrott, herrlag, herrlandslag, herrkläder, herrknäppning, herrlag, herrlandslag, herrmiddag, herrmode, herrsalong, herrsida, herrskap, herrskjorta, herrsko, herrsällskap, herrtidning, herrtoalett, herrunderkläder, kammarherre, rådsherre

Översättningar

redigera