Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av självhärskare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ självhärskare självhärskaren, vard. självhärskarn självhärskare självhärskarna
Genitiv självhärskares självhärskarens, vard. självhärskarns självhärskares självhärskarnas

självhärskare u

  1. ensam härskare med obegränsad (absolut) makt
    Synonymer: autokrat, envåldshärskare, diktator
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1789.[1] Jämför tyska Selbstherrscher.
    Besläktade ord: självhärskande, självhärskarinna
    Sammansättningar: självhärskardöme, självhärskarmakt

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "självhärskare"