självhärskare
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av självhärskare | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | självhärskare | självhärskaren, vard. självhärskarn | självhärskare | självhärskarna |
| Genitiv | självhärskares | självhärskarens, vard. självhärskarns | självhärskares | självhärskarnas |
- ensam härskare med obegränsad (absolut) makt
- Synonymer: autokrat, envåldshärskare, diktator
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1789.[1] Jämför tyska Selbstherrscher.
- Besläktade ord: självhärskande, självhärskarinna
- Sammansättningar: självhärskardöme, självhärskarmakt
Översättningar redigera
ensam härskare med obegränsad (absolut) makt
- tyska: Alleinherrscher (de) m
Källor redigera
- ↑ Svensk ordbok: "självhärskare"