bräcka
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av bräcka | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | bräcka | bräckas |
Presens | bräcker | bräcks (bräckes) |
Preteritum | bräckte | bräcktes |
Supinum | bräckt | bräckts |
Imperativ | bräck | – |
Particip | ||
Presens | bräckande, bräckandes | |
Perfekt | bräckt |
bräcka
- bryta, knäcka, krossa, spräcka
- 1897 (19 feb): Svår olyckshändelse. (Malmötidningen):
- Dessutom var hakan mycket illa tilltygad och käkbenet bräckt.
- Dessutom var hakan mycket illa tilltygad och käkbenet bräckt.
- 1897 (19 feb): Svår olyckshändelse. (Malmötidningen):
- överträffa, övertrumfa
- - Jag slår vad om att du inte kan bräcka mitt rekord!
- gry
- När dagen bräcker.
- (matlagning) steka redan tillagat (t.ex. kokat eller rökt) kött eller fisk lätt och hastigt (eventuellt utan fett)
- Etymologi: Sedan yngre fornsvenska brækt (preteritum, ca 1500)[1], av medellågtyska breken (”bryta”), av fornhögtyska brehhan (”bryta”). Besläktat med braka och bråka. Etymologiskt identiskt med bräsch.[2]
- Besläktade ord: avbräck, bräckjärn, bräcklig, bräckt
Översättningar
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av bräcka | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | bräcka | bräckan | bräckor | bräckorna |
Genitiv | bräckas | bräckans | bräckors | bräckornas |
bräcka
- (geologi) mer eller mindre lodrät yta som utgör geologisk gräns i berggrund
Översättningar
redigeraKällor
redigera- ↑ Svensk ordbok: "bräcka"
- ↑ Svensk etymologisk ordbok: "Svensk etymologisk ordlista"