Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av kött  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kött köttet kött kötten
Genitiv kötts köttets kötts köttens

kött

  1. (mat) muskler och annan vävnad från djur betraktad som föda (även om detta i vissa fall, som i uttrycket kött på benen, är mindre självklart)
  2. (kortform för) köttsort
    Jag tycker att de bästa kötten är fläsk- och nötkött.
  3. den fysiska kroppen (i synnerhet med avseende på dess fysiska behov) i kontrast mot sinnet
    Fraser: Anden är villig, men köttet är svagt.
  4. (slang, nedsättande) (kortform för) kötthuvud
 
Besläktade ord: kötta, köttig, köttslig
Sammansättningar: buljongkött, dillkött, dödkött, fläskkött, fruktkött, grillkött, griskött, hamburgerkött, hundkött, hästkött, kalvkött, kattkött, kokkött, köttaffär, köttbaggar, köttben, köttberg, köttbesiktning, köttbiprodukt, köttbit, köttboskap, köttbulle, köttbutik, kötted, köttermometer, köttextrakt, köttfluga, köttfärgad, köttfärs, köttfärssås, köttglace, köttglass, köttgryta, kötthuvud, köttimport, köttkonserv, köttkontroll, köttkorv, köttkvarn, köttmarknad, köttmur, köttprodukt, köttproduktion, köttranson, köttransport, köttras, kötträtt, köttsaft, köttsida, köttskiva, köttslamsa, köttslig, köttsoppa, köttstuvning, köttstycke, köttsår, köttälskare, köttätande, köttätare, lammkött, läkkött, malet kött, nötkött, oxkött, renkött, saltkött, stjärnkött, strutskött, svallkött, tandkött, viltkött, älgkött

Etymologi redigera

Av fornsvenska kiot, kiøt, køt. Ett gemensamt nordiskt ord, möjligen besläktat med lågtyska küt ("inälvor"), vilket kommer från ett urindoeuropeiskt *gudóm (varav även sanskrit gudá-, "inälvor"), möjligen från roten *geu-, "att böja" (varav grekiska γύρος, gyros, som lånats till bl.a. svenska giro).

Översättningar redigera

Isländska redigera

Substantiv redigera

kött

  1. böjningsform av köttur