kött

Svenska

Substantiv

Böjningar av kött	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kött	köttet	kött	kötten
Genitiv	kötts	köttets	kötts	köttens

kött

1. (mat) muskler och annan vävnad från djur betraktad som föda (även om detta i vissa fall, som i uttrycket kött på benen, är mindre självklart)
2. (kortform för) köttsort

   Jag tycker att de bästa kötten är fläsk- och nötkött.

3. den fysiska kroppen (i synnerhet med avseende på dess fysiska behov) i kontrast mot sinnet

   Fraser: Anden är villig, men köttet är svagt.

4. (slang, nedsättande) (kortform för) kötthuvud

Besläktade ord: kötta, köttig, köttslig

Sammansättningar: buljongkött, dillkött, dödkött, fläskkött, fruktkött, griskött, hamburgerkött, hundkött, hästkött, kalvkött, kattkött, kokkött, köttaffär, köttbaggar, köttben, köttberg, köttbesiktning, köttbiprodukt, köttbit, köttboskap, köttbulle, köttbutik, kötted, köttermometer, köttextrakt, köttfluga, köttfärgad, köttfärs, köttfärssås, köttglace, köttglass, köttgryta, kötthuvud, köttimport, köttkonserv, köttkontroll, köttkorv, köttkvarn, köttmarknad, köttmur, köttprodukt, köttproduktion, köttranson, köttransport, köttras, kötträtt, köttsaft, köttsida, köttskiva, köttslamsa, köttslig, köttsoppa, köttstuvning, köttstycke, köttsår, köttälskare, köttätande, köttätare, lammkött, läkkött, malet kött, nötkött, oxkött, renkött, saltkött, stjärnkött, strutskött, svallkött, tandkött, viltkött, älgkött

Etymologi

Av fornsvenska kiot, kiøt, køt. Ett gemensamt nordiskt ord, möjligen besläktat med lågtyska küt ("inälvor"), vilket kommer från ett urindoeuropeiskt *gudóm (varav även sanskrit gudá-, "inälvor"), möjligen från roten *geu-, "att böja" (varav grekiska γύρος, gyros, som lånats till bl.a. svenska giro).

Översättningar

mat

• arabiska: لحم m (laḥm)
• baluchiska: گوشت (gošt)
• bokmål: kjøtt ^(no)
• burmesiska: အသား ^(my) (a.sa:)
• danska: kød ^(da)
• engelska: meat ^(en)
• esperanto: viando ^(eo)
• estniska: liha ^(et)
• finska: liha ^(fi)
• franska: viande ^(fr) f
• frisiska: fleis n
• färöiska: kjøt ^(fo) n
• grekiska: κρέας ^(el)
• grönländska: neqi
• indonesiska: daging ^(id)
• isländska: kjöt ^(is)
• italienska: carne ^(it) f
• japanska: 肉 ^(ja)
• jiddisch: פֿלייש n (fleysh)
• koreanska: 고기 ^(ko)
• kurdiska: goşt ^(ku) m
• lakota: tȟaló
• lao: ຊີ້ນ ^(lo) (sīn)
• latin: carnis f
• lettiska: gaļa ^(lv)
• litauiska: mėsa
• lulesamiska: bierggo
• nederländska: vlees ^(nl) n
• persiska: گوشت ^(fa)
• polska: mięso ^(pl) n
• portugisiska: carne ^(pt) f
• rumänska: carne ^(ro)
• ryska: мясо ^(ru)
• slovenska: meso ^(sl)
• spanska: carne ^(es)
• tjeckiska: maso ^(cs)
• turkiska: et ^(tr)
• tyska: Fleisch ^(de) n
• ungerska: hús ^(hu)
• urdu: مانس m (mā̃s)
• älvdalska: tjyöt n

Isländska

Substantiv

kött

1. böjningsform av köttur