språk: svenska, ordklass: verb, problem: en del i behandlingen av lin för framställning av lingarn

Se även braka och bräka.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av bråka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bråka bråkan bråkor bråkorna
Genitiv bråkas bråkans bråkors bråkornas
 
bråka - substantiv [1] och verb [4]

bråka u

  1. redskap för att bråka (lin)
    Sammansättningar: handbråka, linbråka
Böjningar av bråka  Aktiv Passiv
Infinitiv bråka bråkas
Presens bråkar bråkas
Preteritum bråkade bråkades
Supinum bråkat bråkats
Imperativ bråka
Particip
Presens bråkande, bråkandes
Perfekt (bråkad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

bråka

  1. (ofta på ett högljutt och mindre trevligt sätt) föra slagsmål, oväsen och/eller samtal om något som inte är lätt att komma överens om och acceptera (vanligtvis p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter om vad som är rätt eller fel)
    Jämför: slåss, tjafsa
    Antonymer: samsas
    Man får tycka personligen att något inte är (absolut) rätt, men inte bråka, för bråkar man så går man för långt!
  2. bryta vedartade delar av strån (av lin)
 
Besläktade ord: bråk, bråkare, bråkig, bråksam
Fraser: bråka färdigt, bråka klart

Översättningar

redigera