bräsch

Svenska

Substantiv

Böjningar av bräsch	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bräsch	bräschen	bräscher	bräscherna
Genitiv	bräschs	bräschens	bräschers	bräschernas

bräsch

1. hål i mur eller fortifikation som uppkommit genom sprängning eller uppbrytning (genom vilken stormning kan ske); (även utvidgat och överfört) öppning

   Efter att med 2 ton dynamit ha sprängt upp en bräsch i muren, kunde de äntligen storma staden.

   Bedrägericentret blir ett av polisens nya vapen som ska slå in en bräsch i den massiva anhopningen av bedrägeribrott.

   Den kulturella katastrof som Auschwitz innebar slog en bräsch genom varje enskild människas tillit till familjen och de omsorger och det hopp den skall odla.

   Etymologi: Av franska brèche, av fornhögtyska brehha, av brehhan ("bryta"). Jämför bräcka. Av urgermanska *brukiz (“bristning, brott”), till urgermanska *brukōną, *brekaną ("bryta").

   Fraser: gå i bräschen, ställa sig i bräschen (aktivt verka som försvarare eller initiativtagare)

   Besläktade ord: bräschera

Översättningar

hål i mur eller fortifikation; öppning

• bokmål: bresje m
• engelska: breach ^(en)
• franska: brèche ^(fr) f
• polska: wyłom ^(pl) m, wyrwa ^(pl) f
• tyska: Bresche ^(de) f