SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av spricka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ spricka sprickan sprickor sprickorna
Genitiv sprickas sprickans sprickors sprickornas

spricka u

  1. långsmal delning i material bildad av påfrestning på hårt och ofta sprött material
  2. (politik) oenighet mellan två tidigare vänskapliga parter

ÖversättningarRedigera

VerbRedigera

Böjningar av spricka  Aktiv
Infinitiv spricka
Presens spricker
Preteritum sprack
Supinum spruckit
Imperativ sprick
Particip
Presens sprickande, sprickandes
Perfekt sprucken

spricka

  1. (intransitivt, om hårt och ofta sprött materia) rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning
    Besläktade ord: spräcka (transitivt)


ÖversättningarRedigera