spricka

Svenska

Substantiv

Böjningar av spricka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spricka	sprickan	sprickor	sprickorna
Genitiv	sprickas	sprickans	sprickors	sprickornas

spricka u

1. långsmal delning i material bildad av påfrestning på hårt och ofta sprött material
2. (politik) oenighet mellan två tidigare vänskapliga parter

Översättningar

långsmal delning i material

• danska: sprække
• engelska: crack ^(en), chink ^(en)
• finska: halkeama ^(fi), rako ^(fi)
• franska: fissure ^(fr) f
• hebreiska: סֶדֶק ^(he) m (sedek)
• isländska: sprunga f
• italienska: crepa ^(it) f, frattura ^(it) f, spaccatura ^(it) f
• jiddisch: שפּאַלט m (shpalt)
• litauiska: plyšys m, įtrūkimas m, įskilimas m
• nederländska: barst ^(nl)
• okinawianska: あーき
• persiska: ترک ^(fa) (tarak)
• polska: pęknięcie ^(pl) n
• portugisiska: rachadura ^(pt) f
• spanska: grieta ^(es) f
• tyska: Riss ^(de) m, Riß ^(de) m, Sprung ^(de) m, Spalte ^(de) f, Spalt ^(de) m

Verb

Böjningar av spricka	Aktiv
Infinitiv	spricka
Presens	spricker
Preteritum	sprack
Supinum	spruckit
Imperativ	sprick
Particip
Presens	sprickande, sprickandes
Perfekt	sprucken

spricka

1. (intransitivt, om hårt och ofta sprött materia) rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning

   Besläktade ord: spräcka (transitivt)

Översättningar

Översättningar

• bulgariska: спуквам ^(bg), изпуквам ^(bg), пръсвам ^(bg)
• danska: sprække
• engelska: crack ^(en), burst ^(en)
• finska: haljeta ^(fi), lohjeta ^(fi), ratketa ^(fi)
• italienska: incrinarsi ^(it), creparsi, spaccarsi
• nederländska: barsten ^(nl), splijten ^(nl)
• polska: pękać ^(pl); rozprysnąć się
• portugisiska: rachar ^(pt)
• tyska: zerspringen ^(de), platzen ^(de), zerbrechen ^(de), bersten ^(de)