Wikipedia har en artikel om:
skägg

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av skägg  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skägg skägget skägg skäggen
Genitiv skäggs skäggets skäggs skäggens
 
man med skägg (1.)

skägg

  1. (anatomi) ansiktsbehåring, i synnerhet på haka och kinder hos män
    1872: Svenska Familj-Journalen Påfven förklarade nämligen med ofelbar tvärsäkerhet, att en prest, som icke läte raka sig, aldrig kunde blifva salig; öboerna deremot höllo envist på skäggen och stödde sin åsigt deruppå, att apostelen Petrus icke allenast hade skäggväxt, utan äfven lät skägget växa.
    2003: Göteborgsposten Smutsig och med ovårdat skägg drogs den forne diktatorn upp ur sitt gömställe.
    Etymologi: Av fornsvenska skæg, tillsammans isländskans skegg och danskans skæg av fornnordiska skegg, av urgermanska *skagją. Besläktat med fornengelska sceagga, (”huvudhår”) (engelska shag, ragg); egentligen: som sticker ut eller fram, till isländska (osv.) skaga, skjuta fram; jämför skog.[1]
    Hyponymer: bockskägg, helskägg, knävelborrar, pipskägg, polisong, skepparkrans, stubbskägg, tomteskägg, profetskägg
    Kohyponymer: mustasch, tangorabatt
    Sammansättningar: skäggapa, skäggfärg, skäggfjun, skägglav, skäggstubb, skäggväxt
    Fraser: med skägget i brevlådan, strida om påvens skägg, mumla i skägget, tala ur skägget, vara jämnt skägg
  2. (oönskad) kant som bildats på formstycke av att överflödigt material runnit ut i en springa mellan två formdelar
    Synonymer: grader (ibland)
    Sammansättningar: skäggrum, skäggränna
 
Besläktade ord: skäggig

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "skägg"