Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kust  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kust kusten kuster kusterna
Genitiv kusts kustens kusters kusternas

kust

  1. landområde som ligger i närheten av ett hav
    1892: Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling, Otto Wilhelm Ålund:
    Under ett af sina ströftåg fick Balboa af en cazik höra berättas om ett sex dagsresor därifrån mot söder beläget stort haf, på hvars kust låge ett ännu mycket guldrikare land.
    1934: Svenska Turistföreningens årsskrift:
    Ty sillen hade börjat gå till vid Hallands och Bohusläns kuster i förut aldrig sedda mängder.
  2. havsområde som ligger i direkt närhet till fasta land
    Sammansättningar: kustfarled, kustfart, kustångare
 
Sammansättningar: kustartilleri, kustbevakning, kustbygd, kustkedja, kustklimat, kustlinje, kustnivå, kustnära, kustområde, kustregion, kustremsa, kustroddare, kustslätt, kuststad, kuststräcka, kustvakt, kustväder, kustväg, havskust, nordkust, ostkust, sydkust, västkust, östkust
Fraser: kusten är klar

Översättningar

redigera

Nederländska

redigera

Substantiv

redigera

kust

  1. (geografi) kust