*ek (personligt pronomen)
- jag
- Etymologi: Av äldre urgermanska *ek, av förgermanska *ég, av urindoeuropeiska *éǵh₂
- Sammansättningar: *mīnaz, *uŋkeraz, *unseraz
- Jämför: Samma som fornarmeniska ես (es), uranatoliska *ʔúǵ, urbaltiska *eś, urslaviska *jàzъ (*jàzŭ). Nära släkt med antik grekiska ἐγώ (hegṓ), urindoiranska *aȷ́ʰám, uritaliska *egō, urkeltiska *me, urtokhariska *ñäś
- Se även: *se-, *þū
Första person
|
|
Singular
|
Dual
|
Plural
|
Nominativ
|
*ek
/ˈek/
|
*wet
/ˈwet/
|
*wīz
/ˈwiːz/
|
Ackusativ
|
*mek
/ˈmek/
|
*uŋk
/ˈuŋk/
|
*uns
/ˈuns/
|
Dativ
|
*miz
/ˈmiz/
|
*uŋkiz
/ˈuŋ.kiz/
|
*unsiz
/ˈun.siz/
|
Instrumentalis
|
*miz
/ˈmiz/
|
*uŋkiz
/ˈuŋ.kiz/
|
*unsiz
/ˈun.siz/
|
Possessiv
|
*mīnaz
/ˈmiː.nɑz/
|
*uŋkeraz
/ˈuŋ.ke.rɑz/
|
*unseraz
/ˈun.se.rɑz/
|
*ek (nominativ singular)
- Urnordgermanska: *ek, *jak
- Fornvästnordiska: ek
- Fornisländska: ek
- Isländska: eg (åldrigt), ég, ek (åldrigt)
- Färöiska: eg, jeg (med verkan av östnordiska språk)
- Jämtska: jeg (med verkan av östnordiska språk)
- Norn: eg
- Norska (dialektalt): é, eig, ej, æ, æg, æj, í, je, jæj
- Norskt bokmål: jeg (med verkan av östnordiska språk)
- Nynorska: eg
- Fornöstnordiska: iak, iek
- Urvästgermanska: *ik (utan stress)
- Fornengelska: iċ, iċċ, ih
- Medelengelska: I, ich, ik
- Engelska: I, ich (åldrigt)
- Lågskotska: A, I, ik
- Fornfrisiska: ik
- Nordfrisiska: ick, ik
- Saterfrisiska: iek
- Västfrisiska: ik
- Fornhögtyska: ih
- Medelhögtyska: ich
- Alemannisk tyska: i, ich, ig
- Bayerska: i
- Centralfrankiska: ech, eich, ich
- Jiddisch: איך (ikh)
- Kölniska: ich
- → Limburgiska: ich, iech, ik
- Luxemburgiska: ech
- Rhenfrankiska: aisch (Hessiska), ich (Pennsylvaniatyska)
- Tyska: ich
- Wymysöriska: ych
- Östcentraltyska: iech (Erzgebirgiska; Silesetyska), isch (Sachsiska), ische (Sachsiska)
- Östfrankiska: i, iech
- Fornlågfrankiska: ik
- Fornsaxiska: ik
- Uröstgermanska: *ek
*wet (nominativ dual)
- Urnordgermanska: *wit (ostressad)
- Fornvästnordiska: *vit
- Fornisländska: vit
- Färöiska: vit
- Fornöstnordiska: *vit
- Urvästgermanska: *wit (ostressad)
- Fornengelska: wit, ƿit
- Fornfrisiska: wit
- Fornlågfrankiska: *wit
- Medelnederländska: *wit
- Limburgiska: weet (åldrigt)
- Fornsaxiska: wit
- Uröstgermanska: *wet
*wīz (nominativ plural)
- Urnordgermanska: *wīʀ
- Forngotländska: výr
- Fornvästnordiska: *vér, *mér (av äldre *erum vér)
- Fornisländska: vér
- Färöiska: vær
- Jämtska: mæð
- Norskt bokmål: vi (med verkan av östnordiska språk)
- Nynorska: me, vi (med verkan av östnordiska språk)
- Fornöstnordiska: *vīʀ
- Urvästgermanska: *wī
- Fornengelska: ƿē, wē
- Fornfrisiska: wī
- Nordfrisiska: wi, wu
- Saterfrisiska: wie
- Västfrisiska: wy
- ⇒ Fornhögtyska: wir
- Medelhögtyska: wir
- Tyska: wir
- ⇒ Medelhögtyska: mir
- Zimbriska: bar
- Fornlågfrankiska: wī
- Medelnederländska: wi, wij
- Fornsaxiska: wī
- Medellågtyska: wî, wy
- Mennonitisk lågtyska: wie
- Nederländsk lågsaxiska: wi
- Tysk lågtyska: wi, wî
- Uröstgermanska: *wīz
*mek (ackusativ singular)
- Urnordgermanska: *mik (ostressad)
- Fornvästnordiska: *mik
- Fornisländska: mik
- Färöiska: meg
- Jämtska: meg
- Norskt bokmål: meg
- Nynorska: meg
- Fornöstnordiska: *mik
- Forndanska: mik
- Fornsvenska: mik
- Urvästgermanska: *mek (stressad), *mik (ostressad)
- Uröstgermanska: *mek
*uŋk (ackusativ dual)
- Urvästgermanska: *uŋk
- Fornengelska: unc
- Fornsaxiska: unk
*uns (ackusativ plural)
- Urnordgermanska: *ons
- Gotländska: våss
- Fornvästnordiska: *oss
- Fornisländska: oss
- Färöiska: oss
- Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
- Norskt bokmål: oss
- Nynorska: oss
- Fornöstnordiska: *oss
- Urvästgermanska: *uns, *ų̄s
- Fornengelska: ūs
- Fornfrisiska: ūs
- Nordfrisiska: üüs
- Saterfrisiska: uus
- Västfrisiska: ús
- Fornhögtyska: uns
- Fornlågfrankiska: uns
- Fornsaxiska: ūs
- Medellågtyska: ûs
- Lågtyska: üs
- Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
- Uröstgermanska: *uns
*miz (dativ singular, instrumentalis singular)
- Urnordgermanska: *mīʀ (okänt skäl till lång vokal)
- Fornvästnordiska: *mér
- Fornisländska: mér
- Färöiska: mær
- Fornöstnordiska: *mǣr
- Urvästgermanska: *mī (okänt skäl till lång vokal)
- Fornengelska: mē
- Medelengelska: me
- Engelska: me
- Lågskotska: me
- Fornfrisiska: mē, mī
- Nordfrisiska: me
- Saterfrisiska: mie
- Västfrisiska: my
- ⇒ Fornhögtyska: mir
- Fornlågfrankiska: mī
- Fornsaxiska: mī
- Medellågtyska: mi
- Lågtyska: mie, mue, my
- Mennonitisk lågtyska: mie
- Tysk lågtyska: mi
- Uröstgermanska: *miz
*uŋkiz (dativ dual, instrumentalis dual)
*unsiz (dativ plural, instrumentalis plural)
- Urnordgermanska: *onsiʀ
- Gotländska: våss
- Fornvästnordiska: *oss
- Fornisländska: oss
- Färöiska: oss
- Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
- Norskt bokmål: oss
- Nynorska: oss
- Fornöstnordiska: *oss
- Urvästgermanska: *unsi, *ų̄si
- Fornengelska: ūs
- Fornfrisiska: ūs
- Nordfrisiska: üüs
- Saterfrisiska: uus
- Västfrisiska: ús
- Fornhögtyska: uns
- Fornlågfrankiska: uns
- Fornsaxiska: ūs
- Medellågtyska: ûs
- Lågtyska: üs
- Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
- Uröstgermanska: *unsiz