Rekonstruktioner
Dessa sidor innehåller rekonstruktioner av ord och deras rötter. Deras förekomst har inte direkt kunnat bekräftas utan antas ha funnits baserat på jämförande lingvistik.
Se Historisk lingvistik, en:Reconstructed terms, w:en:Attested language och w:en:Comparative method.

Se även ek.

Urgermanska

redigera

Pronomen

redigera

*ek (personligt pronomen)

  1. jag
    Etymologi: Av äldre urgermanska *ek, av förgermanska *ég, av urindoeuropeiska *éǵh₂
    Sammansättningar: *mīnaz, *uŋkeraz, *unseraz
    Jämför: Samma som fornarmeniska ես (es), uranatoliska *ʔúǵ, urbaltiska *eś, urslaviska *jàzъ (*jàzŭ). Nära släkt med antik grekiska ἐγώ (hegṓ), urindoiranska *aȷ́ʰám, uritaliska *egō, urkeltiska *me, urtokhariska *ñäś
    Se även: *se-, *þū

Böjningar

redigera
Första person
Singular Dual Plural
Nominativ *ek

/ˈek/

*wet

/ˈwet/

*wīz

/ˈwiːz/

Ackusativ *mek

/ˈmek/

*uŋk

/ˈuŋk/

*uns

/ˈuns/

Dativ *miz

/ˈmiz/

*uŋkiz

/ˈuŋ.kiz/

*unsiz

/ˈun.siz/

Instrumentalis *miz

/ˈmiz/

*uŋkiz

/ˈuŋ.kiz/

*unsiz

/ˈun.siz/

Possessiv *mīnaz

/ˈmiː.nɑz/

*uŋkeraz

/ˈuŋ.ke.rɑz/

*unseraz

/ˈun.se.rɑz/

Omvandlingar

redigera

*ek (nominativ singular)

  • Urnordgermanska: *ek, *jak
    • Fornvästnordiska: ek
      • Fornisländska: ek
        • Isländska: eg (åldrigt), ég, ek (åldrigt)
      • Färöiska: eg, jeg (med verkan av östnordiska språk)
      • Jämtska: jeg (med verkan av östnordiska språk)
      • Norn: eg
      • Norska (dialektalt): é, eig, ej, æ, æg, æj, í, je, jæj
        • Norskt bokmål: jeg (med verkan av östnordiska språk)
        • Nynorska: eg
    • Fornöstnordiska: iak, iek
  • Urvästgermanska: *ik (utan stress)
    • Fornengelska: , iċċ, ih
      • Medelengelska: I, ich, ik
        • Engelska: I, ich (åldrigt)
        • Lågskotska: A, I, ik
    • Fornfrisiska: ik
      • Nordfrisiska: ick, ik
      • Saterfrisiska: iek
      • Västfrisiska: ik
    • Fornhögtyska: ih
      • Medelhögtyska: ich
    • Fornlågfrankiska: ik
      • Medelnederländska: ic
        • Nederländska: ik
          • Afrikaans: ek
    • Fornsaxiska: ik
      • Medellågtyska: ik
  • Uröstgermanska: *ek

*wet (nominativ dual)

  • Urnordgermanska: *wit (ostressad)
    • Fornvästnordiska: *vit
      • Fornisländska: vit
      • Färöiska: vit
    • Fornöstnordiska: *vit
      • Fornsvenska: vit
  • Urvästgermanska: *wit (ostressad)
  • Uröstgermanska: *wet

*wīz (nominativ plural)

*mek (ackusativ singular)

*uŋk (ackusativ dual)

  • Urvästgermanska: *uŋk
    • Fornengelska: unc
    • Fornsaxiska: unk

*uns (ackusativ plural)

  • Urnordgermanska: *ons
    • Gotländska: våss
    • Fornvästnordiska: *oss
      • Fornisländska: oss
        • Isländska: oss
      • Färöiska: oss
      • Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
      • Norskt bokmål: oss
      • Nynorska: oss
    • Fornöstnordiska: *oss
  • Urvästgermanska: *uns, *ų̄s
    • Fornengelska: ūs
    • Fornfrisiska: ūs
      • Nordfrisiska: üüs
      • Saterfrisiska: uus
      • Västfrisiska: ús
    • Fornhögtyska: uns
    • Fornlågfrankiska: uns
      • Medelnederländska: ons
        • Nederländska: ons
    • Fornsaxiska: ūs
      • Medellågtyska: ûs
        • Lågtyska: üs
        • Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
  • Uröstgermanska: *uns

*miz (dativ singular, instrumentalis singular)

  • Urnordgermanska: *mīʀ (okänt skäl till lång vokal)
  • Urvästgermanska: *mī (okänt skäl till lång vokal)
    • Fornengelska:
      • Medelengelska: me
        • Engelska: me
        • Lågskotska: me
    • Fornfrisiska: ,
      • Nordfrisiska: me
      • Saterfrisiska: mie
      • Västfrisiska: my
    • ⇒ Fornhögtyska: mir
    • Fornlågfrankiska:
      • Medelnederländska: mi
        • Nederländska: me, mij
          • Afrikaans: my
    • Fornsaxiska:
      • Medellågtyska: mi
        • Lågtyska: mie, mue, my
        • Mennonitisk lågtyska: mie
        • Tysk lågtyska: mi
  • Uröstgermanska: *miz

*uŋkiz (dativ dual, instrumentalis dual)

*unsiz (dativ plural, instrumentalis plural)