Se även Appendix:Varianter/o.

Tvärspråkligt

redigera
ö
U+00F6
LATIN SMALL LETTER O WITH DIAERESIS

ö

  1. bokstav som förekommer i svenska, azerbajdzjanska, estniska, finska, krimtatariska, turkiska, tyska, ungerska vilken ses som separat bokstav (inte variant av "o") i alla språken utom tyska; versal variant: Ö

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av ö  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ö ön öar öarna
Genitiv ös öns öars öarnas

ö palindrom

  1. (naturgeografi) landområde som är helt omgivet av vatten
    Hyponymer: kobbe, holme, skär
    Sammansättningar: halvö, hemö, klippö, korallö, köksö, paradisö, sandö, semesterö, skärgårdsö, Stilla havsö, söderhavsö, vulkanö, öbo, öbutik, öfolk, öfågel, ögrupp, ökafé, ökrog, örike, östat, önation, övärld
  2. (överfört) del av en mark som skiljer sig från den övriga delen av marken t.ex. ett litet skogsparti på en åker eller en liten gräsplätt i en golfbunker
 
Etymologi: Av fornsvenska ø, av fornnordiska ey, av urgermanska *awjō. Rotbesläktat med svenska å.
Homofoner: Ö, ö (bokstav)

Översättningar

redigera

Vepsiska

redigera

Substantiv

redigera

ö palindrom

  1. natt
    Fraser: hüväd öd

Älvdalska

redigera

Substantiv

redigera

ö m f (1) n (2)

  1. ö
    Synonymer: ä (ålderdomligt)
    Etymologi: Av fornnordiska ey (”ö”), påverkat av svenska ö.