Se även rúm och Rum.

Tvärspråkligt redigera

Kod redigera

rum

rum

  1. (ISO 639-2 (B)) kod för språket rumänska
    Se även: ron (T)

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av rum  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rum rummet rum rummen
Genitiv rums rummets rums rummens

rum

  1. (fysik) utsträckning i två eller fler dimensioner
    Vår tillvaro är starkt präglad av tid och rum.
    tredimensionellt euklidiskt rum
    ett krökt rum
    Sammansättningar: rumsadverbial, rumsuttryck
  2. (byggnadsteknik) avskilt utrymme i byggnad eller farkost med mera
    Lägenheten hade två rum förutom kök och toalett.
    Färjan har ett rum för tungt bagage nere vid bildäcket.
    Sammansättningar: allergirum, allrum, arbetsrum, badrum, bagagerum, barnrum, besättningsrum, datorrum, dubbelrum, duschrum, enkelrum, familjerum, finrum, flickrum, frysrum, förarrum, gavelrum, gästrum, hobbyrum, krigsrum, lärarrum, motorrum, mottagningsrum, mörkrum, mötesrum, omklädningsrum, provrum, pojkrum, rumsren, sammanträdesrum, sovrum, stridsrum, styrelserum, transmissionsrum, vardagsrum, vilorum, vilrum, vindsrum
    Hyponymer: garderob, hall, källare, kök, sal, tambur, toalett, vind
  3. (rumsuttryck) den plats som står till buds, tillgängligt utrymme
    Det fanns inte rum för dem på härbärget.
    Vi gick och lämnade därmed rum för två andra.
    Det fanns bara rum för tre bakom vattenfallet.
    Alla som ville delta i dramaövningen fick inte rum därinne.
    Jämför: plats, utrymme
    Sammansättningar: armbågsrum, hjärterum, lastrum, livsrum, mellanrum, rumsavskiljare, rumsavdelare, stjärterum, tomrum
  4. (matematik) en mängd som getts ytterligare något slags struktur
    Det åskådliga rummet R3 är kanske det vi har lättast att föreställa oss, tätt följt av planet R2 och linjen R1.
Sammansättningar: egenrum, funktionsrum, nollrum, vektorrum
 
Etymologi: Gemensamt germanskt, från substantivering av adjektiv rum.
Besläktade ord: rumslig, rumstera
Se även: rymd

Översättningar redigera

Adjektiv redigera

rum

  1. (ålderdomligt) land- eller sjöområde som är öppet och fritt  
    Etymologi: Gemensamt germanskt, rotbesläktat med latinets rus (landsbygden). Se rustik.

Danska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av rum  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rum rummet rum rummene
Genitiv rums rummets rums rummenes

rum n

  1. rum, del av byggnad
  2. rum, (avgränsat) utrymme
  3. rum, rymd, volym
  4. (yttre, världs-) rymd
    Tror du på, at der er liv i rummet?
    Tror du, att det finns liv i rymden?

Engelska redigera

Adjektiv redigera

rum

  1. (slang) konstig, udda

Substantiv redigera

Böjningar av rum  Singular Plural
Nominativ rum rums
Genitiv rum's rums'

rum

  1. rom; en spritdryck

Italienska redigera

Substantiv redigera

rum m

  1. rom; en spritdryck

Polska redigera

Substantiv redigera

rum m

  1. rom; en spritdryck

Portugisiska redigera

Substantiv redigera

rum m

  1. rom; en spritdryck

Tjeckiska redigera

Substantiv redigera

rum m

  1. rom; en spritdryck

Tyska redigera

Adverb redigera

rum

  1. (vardagligt) omkring
    Fraser: verkehrt rum