finrum

Svenska

Substantiv

Böjningar av finrum	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finrum	finrummet	finrum	finrummen
Genitiv	finrums	finrummets	finrums	finrummens

finrum (1)

finrum

1. rum i bostad som används vid högtidliga tillfällen

   Etymologi: Belagt sedan 1942.

   Jämför: gillestuga, vardagsrum

2. (bildligt) krets av elit

   Efter sin bästsäljande roman har hon en given plats i kulturens finrum.

   Synonymer: elitkrets

Översättningar

rum i bostad som används vid högtidliga tillfällen

• tyska: gute Stube f

krets av elit