mara

Svenska

Substantiv

Böjningar av mara	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mara	maran	maror	marorna
Genitiv	maras	marans	marors	marornas

mara u

1. (mytologi) ett kvinnligt mytologiskt väsen som ansågs ge upphov till mardrömmar

   Etymologi: Av fornsvenska mara.

   Fraser: ridas av maran / bli riden av maran

   Besläktade ord: marbjörk, marbuske, marfläta, mardröm, marig, marknut, marknuta, markors, markyss, marritt, marskog, marsten, martova, marträ, marträd, marvuxen, nattmara, satmara

   Se även tesaurus: Troll, Fruktan, Lidande, Hinder, Avmattning, Fantasi, Kval

2. (kortformer, vardagligt) maraton(lopp); löptävling där sträckan utgör på 42 195 meter

   Hur många maror har du sprungit?

   Synonymer: maraton, maratonlopp

   Etymologi: Sedan 1982 belagd kortform av maraton.

3. väldigt /fysiskt/ ansträngande aktivitet

   Gräsklippningen var en riktig mara.

4. någon av de djurarter i släktet maror (Dolichotis) i familjen marsvin (Caviidae); individ av dessa arter

   Hyponymer: vanlig mara, dvärgmara

   Etymologi: Belagt sedan 1874, av spanska mara med samma betydelse.

Översättningar

mytologisk varelse

• danska: mare ^(da) u
• engelska: mare ^(en)
• tyska: Alb ^(de) m

löptävling — se maraton

gnagare

• engelska: mara ^(en)
• tyska: Mara ^(de) f, Pampashase ^(de) m

Mapudungun

Substantiv

mara

1. kanin